Ett besök hos sjukgynasten.

Fy vilken dålig människa jag var när jag struntade i föräldragruppen i morse (precis som förra gången). Liksom, dom framhäver alla fördelar och att det är så himla trevligt men jag fattar liksom inte riktgit vad det är som är så trevligt. Visst hade det vart kul att göra nåt ihop med Ozkar om han inte hade jobbat. Liksom mest för att ha nåt att göra men att gå till en grupp med dinosaurier alldeles ensam klockan åtta på morgonen känns inte alls som min grej. Jaha, här är ni alla lyckliga gamla par på 40+ och här står jag ensam och ser ut som en morgontrött vilsen tolvåring med värsta magen. Nej tack, då stannade jag faktiskt hellre hemma och sov någon extra timme i min säng.

Sen när larmet ringde för nästa viktiga sak var jag faktiskt inte alls pigg på att gå upp då heller. Ställde larm på halv tio för att hinna upp och duscha, äta frukost och vandra iväg till sjukgymnasten i svartbäcken innan elva. Det var knappt att jag hann i kläderna och kasta i mig express-frukost inan jag var tvungen att gå. Det var så väldigt skönt att ligga och snooza idag! Kände mig inte det minsta kissnödig (för ovanlighetens skull!).

Jag vet inte om jag tyckte att jag fick veta så mycket hos sjukgymnasten. Egentligen hade jag väl inte förväntat mig några underverk heller. Hon konstaterade att mina muskler i ryggslutet (vid svanken) i princip inte alls fungerade och att det självklart gjorde att jag får ont. Hon konstaterade också att mina femton extrakilon inte gjorde saken bättre (nähä!). Foglossning har jag också tydligen så det står härliga till så det där jävla bältet som folk tjatar om tyckte hon väl egentligen att jag inte riktigt behövde eftersom att det antagligen inte skulle hjälpa så mkt. Jag blev rekomenderad att tänka på hur jag går och står och ligger, att jag måste vila flera gånger om dagen, gärn sova middag i rätt ställning och att jag skulle sova med kudde mellan benen för att lindra ryggen. Sånt som jag kanske visste men liksom mest struntat i.

Jag vart i alla fall förbjuden (och lite viftade hon med fingret framför mig) att bära tunga saker. Helst ska jag inte bära något alls. Och visst låter det som en skön grej att kunna skylla på att jag inte får bära.. men.. det är så himla frustrerande! Jag är van att göra saker själv, att ta hand om mig själv och klara av allt. Det är är inte roligt! Men liksom, min rygg DÖR annars!

Pappa är iaf en ljusglimt i tillvaron. Han har lovat att fixa med släp & bärhjälp den 2maj (kom på att man ju inte flyttar in förrän första vardagen i månaden och 1 maj är ju en röd dag..) HEJ!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0