myprettylife

Jaha.. Så är klockan tjugo äver fem och jag är vaken. Inte något konstigt med det kan tyckas, jag har ju en liten. Men: Det suger faktiskt apröv att behöva vakna klockan fyra när man börjar jobba klockan tio och sedan jobbar till kolckan sex. Senast igår, när vi hade ett litet "lyxfällan light" med Ozkars mamma och pappa så sa jag ordagrant "Jag tycker inte att jag ska behöva gå upp klockan sex om jag ska jobba klockan tio om du ändå ska vara hemma". Då sa min älskling att det bara var att väcka honom så skulle han gå upp med Haley. Fast nu var ju han ändå vaken när hon var det här på morgonen, han hjälpte till att byta ut hennes bajsblöja. Och sedan var han vaken när jag gick upp. Ändå är det jag som sitter här med min frukostmacka med tillhörande kaffe i den skumma belysningen som det blir av värmeljus. När jag sa att jag inte ville gå upp klockan sex, så inkluderade det faktiskt alla tider innan det med. Nåja..
Hon började knöla och grejja innan fyra, men det var inte förrän någon minut efter fyra som hon hade ätit upp all välling men ändp inte var nöjd. Jag sprang ut i köket (såklart det allra snabbaste jag kunde) och gjorde ny. Jag hade plockat upp henne till våran säng, försökte ge henne mer välling men icke sa nicke, det ville hon inte ha. Jag la min arm på henne (som jag brukar för att få henne att somna om) men det fungerade inte heller. Hon låg bara och mummlade och "pratade" och sög på sina tår. Halv fem var det kört, hon skulle inte sova, hon ville leka! Ozkar bytte den där blöjan (jag var så arg att jag höll på att sprängas) och sedan fick jag gå upp med henne. Det tycker jag var rättvist.. INTE!

När jag blir arg kan jag heller inte ge utlopp för det som förut. Då kunde jag typ kasta sönder en grej eller slå ett hål i väggen eller något och sedan gick min ilska över. Det kan jag inte längre. Det blir ju knappast bättre av att jag skriker eller nåt, då blir ju Haley bara ledsen och upprörd hon med. Så vad händer istället? Jo, jag börjar istället att böla som en jävla fjant så fort jag blir arg eller upprörd. Det blir ju liksom inte heller bara, men bättre.
Jag vill inte behöva bli ledsen iställer och gråta så fort det är nåt, men vad gör man? Så jävlafrustrerad över saker så jag kan fan inte ens hitta ord för det.. Jag pallar inte ha det såhär. Besvikelse efter besvikelse. Jag vill verkligen bara att allt ska bli BRA!