Sömntutor är vi allihopa, allihopa, allihopa..
Jag vet inte ens om jag är ensam hemma eller om Bella är på sitt rum. Så är det nästan jämt, att jag inte vet. Varför? För att kvinnan är så förbaskat tyst av sig. Och visst, föregå med gott exempel och behandla andra som du själv vill bli behandlad. Bella vaknar i princip av att min andning ändras på morgonen från sov-andning till vaken-andning. Jag vet inte om det är hennes hörsel som är värsta superman eller om det är något annat. Jag kanske borde tipsa någon forskare om henne, lämna in henne för experiment och sedan tjäna mig en hacka på henne ;)
Om någon har en massa ljud för sig på morgonen så reagerar jag över dom, men somnar om. Det är liksom inget som stör mig om någon sätter på tvn eller skramlar i köket. Men med Bella känner jag mig skitdum om jag går in i duschen på morgonen för hon kan ju ligga och sova, och då vaknar hon. Och aldrig att jag skulle sätta på musik, det är illa nog att sätta på tvn utan ljud. Som sagt, jag ska lämna in henne för experiment, eller ge henne en årsförbrukning av öronpropar. Nu pallar jag inte vara jättetyst längre. Varför? Ett, jag vet ju som sagt inte ens om hon är hemma. Två, klockan är halv ett, efter tolv tar jag inte längre likadan hänsyn.
Tack gode gud att Ozkar är som jag som sover genom ett världskrig om kroppen ställt in sig på att man inte måste upp. Hur då? Jo, om jag vet att jag ska upp och jobba så kommer jag upp och vaknar av inget ljud alls ungefär då jag ska upp. Eller om jag ska iväg på något annat viktigt eller har en tid att passa så vaknar jag när jag ska av larmet eller liknande. Men om jag har ställt in mig på att jag får sova i hundra år så gör jag det. Samma sak med honom. Det är bra tycker jag för jag kan inte se mig sjäkv tassa omkring och vara tyst (för jag är ju trots allt rätt klumpig av mig) när jag är gammal och han ska sova.
Shit, nu fick jag det här till att verka som värsta stora grejen, så är det verkligen inte! Haha, var bara tvungen att skriva någonting och det här kändes aktuellt just nu. Det gör det säkert inte om en halvtimme. Nu kom Bella upp. Då vet vi att hon var vaken. Hihi!
Om någon har en massa ljud för sig på morgonen så reagerar jag över dom, men somnar om. Det är liksom inget som stör mig om någon sätter på tvn eller skramlar i köket. Men med Bella känner jag mig skitdum om jag går in i duschen på morgonen för hon kan ju ligga och sova, och då vaknar hon. Och aldrig att jag skulle sätta på musik, det är illa nog att sätta på tvn utan ljud. Som sagt, jag ska lämna in henne för experiment, eller ge henne en årsförbrukning av öronpropar. Nu pallar jag inte vara jättetyst längre. Varför? Ett, jag vet ju som sagt inte ens om hon är hemma. Två, klockan är halv ett, efter tolv tar jag inte längre likadan hänsyn.
Tack gode gud att Ozkar är som jag som sover genom ett världskrig om kroppen ställt in sig på att man inte måste upp. Hur då? Jo, om jag vet att jag ska upp och jobba så kommer jag upp och vaknar av inget ljud alls ungefär då jag ska upp. Eller om jag ska iväg på något annat viktigt eller har en tid att passa så vaknar jag när jag ska av larmet eller liknande. Men om jag har ställt in mig på att jag får sova i hundra år så gör jag det. Samma sak med honom. Det är bra tycker jag för jag kan inte se mig sjäkv tassa omkring och vara tyst (för jag är ju trots allt rätt klumpig av mig) när jag är gammal och han ska sova.
Shit, nu fick jag det här till att verka som värsta stora grejen, så är det verkligen inte! Haha, var bara tvungen att skriva någonting och det här kändes aktuellt just nu. Det gör det säkert inte om en halvtimme. Nu kom Bella upp. Då vet vi att hon var vaken. Hihi!
Kommentarer
Trackback
