myprettylife

Visst har det sina fördelar att slippa vara blodigt monster en gång i månaden. Visst är det för himla skönt att slippa. Om jag fick och kunde välja att aldrig mera vara ett mensmonster så skulle jag gladeligen välja att aldrig mer ha ont i magen, känna mig dålig och få akuta sockersug en gång i månaden.
Men en sak glömde dom bort att berätta för mig dom jävlarna.. Att vara gravid är ju egentligen som att vara ett konstant mensmonster. Jag är alltid sugen på något, jag får ofta ont i magen och visserligen blöder jag inte där, men helvete vad jag blöder näsblod hela tiden! Kort sagt så är graviditet som att vara mensig fast utan blod. Fast jag är mer förvirrad nu.

Linnea försökte senast vi sågs påstå att jag bara skyllde ifrån mig på något. Hon menade i proncip att jag inte alls kunde vara så förvirrad som jag är utan att jag bara skyllde på graviditeten för att slippa tänka. Men jag då säger jag det; hon har då inte varit gravid förut hon inte! (och det har hon ju inte..) Jag saknar vissa dagar helt och hållet motorik. "Lennart har dålig motorik, stackars Lennart han kämpar och sliter.." Exemplet som jag brukar förklara för folk är att om jag tillexempel håller något i vänsterhanden och någon ber mig att hålla i något och sträcker det till min högerhand så fokuserar jag mig på högerhanden så mycket att jag tappar det jag hade i vänterhanden. Jag glömmer helt enkelt bort att jag höll i något med andra handen också.. Och ibland bara tappar jag sakerna jag har i händerna som små barn. Med andra ord; jag har ingen koll på min motorik.

Det är inte bara motoriken som har gått på semester.. Jag är så himla förvirrad! Den gången då Linnea sa att jag skyllde ifrån mig var när jag för mitt liv inte kunde komma på vart jag ställt min cykel två timmar tidigare. Det givk inte, jag kunde bara inte komma på det. Först någon dag senare kom jag på att jag ställde den nere vid ån för att det fanns mest cykelplatser där.

Andra exempel på min förvirrig är när jag ska förklara, återberätta eller berätta något. Mitt i historien, mitt i en mening kommer jag helt abv mig och har ingen aning om vad det var jag pratade om sekunden innan. Vissa dagar är det så illa att jag inte ens kommer ihåg om det var jag eller personen jag är med som pratade.

Det finns många fler exempel på hur förvirrad jag är till och från men jag börjar känna att hjärnan går på högvarv och snart kommer jag inte minnas längre vad det är jag skriver om. Det här är kanske inte så konstigt egentligen, kroppen jobbar ju för fullt med massa annat som rör Korv, vilket i sin tur kanske gör att jag inte är lika fokuserad som förut. Om någon har tagit illa upp pga mitt förvirrade beteende så ber jag verkligen om ursäkt, jag ska verkligen försöka ta igen det hela sen när Korv har kommit ut och allt har börjat lugna ner sig lite sen.

Nu ska jag ta tag i det här och göra nytta, ploka ner kartonger i förrådet. Ta upp några tomma. Göra pannkakor. Packa lite. Plocka undan i kaoset och kanske, om ryggen tillåter (för det gör det knappast ens nu) så tänkte jag diska lite. Grejen är bara den att jag vet inte ens om jag kommer att kunna stå upp och göra pannkakorna för att det gör så jävla ont. Den där bajsnerven u rumpan, upp mot ryggen och ner i benn gör så jävla ont att jag skulle vilja klippa av mig ryggen till och från. ..fint väder är det också. Sitta-på-balkongen-läsa-bra-bok-väder. Nåja, får se vad som hinns med och orkas idag. Tjing!